Inte vad man får utan vad man blir

Inför släppet av min bok i pappersform (den digitala versionen (ebok) kan hittas och köpas HÄR) har jag skrivit ett nytt appendix.

Nyckelordet i den är musiker. Inget märkvärdigt ord, men jag använder det på samma sätt som Schnabel i sin biografi*. Alltså nästan som motsatsen till pianist, sångare, osv.

En pianist eller sångare är inte automatiskt en musiker, och en musiker är mer än en sångare eller pianist.

Detta faller delvis utanför ramen i en bok om bättre provsjungning, men det är vackert så. Att bli bättre på provsjungning kan inte bara handla om att höja sin chans att få rollen. Som Goethe sa: Vad du får när du når ditt mål är mindre viktigt än vad du blir på köpet.

I detta appendix skissar jag alltså vad man skulle kunna kallas musicista assoluta. Jag är det inte själv, men kan ändå föreslå vägar och metoder för att komma närmare detta höga men inte onåbara mål.

*I sinom tid började Leschetizky själv undervisa mig. Han brukade ideligen — under flera år och i många andras nävaro — säga åt mig: “Du kommer aldrig att bli pianist. Du är musiker.” Jag begrep förstås inte vad han menade med detta och reflekterade inte så mycket över det; än i denna dag har jag inte riktigt fattat det. Men han gjorde alltså denna distinktion.
…
Min medtävlare hos Leschetizky var en yngling som hette Mark Hambourg och var ett par år äldre än jag. Till honom skulle Leschetizky kunnat säga: “Du kommer aldrig bli musiker, för du är pianist.”

Artur Schnabel: Född till musiker.

Share this: