Baudelaire: “De protestantiska länderna saknar två ting, andakten och lättsinnet”. Kanske är det därför man aldrig hör vissa saker sägas i Sverige. Som t.ex. hur intima provsjungningar kan vara. Fast låt oss inte kalla saken för provsjungning utan hellre något annat. Kanske “musicerande i förbigående” eller “tillfällig musik”.
Vi ska inte bli alltför erotiska här. Eller, varför inte…? Jag är ju inte protestant.
Musik står väldigt nära kärlek och erotik, inte minst akten att musicera. Den lyhördhet vi musiker visar varandra, ömheten och följsamheten — i frasering, rytm, andning — liknar faktiskt erotik.

Amabile con amore
Och ibland fest.
När jag sitter och kompar långa rader av sångare med de minimala marginaler som en audition har — instruktion om stycket 20 sekunder, sången kanske 4 minuter, sedan ajöss och hej då — tänker jag ibland, i alla fall när det hela flyter bra, att det här är ju ett slags supermingel.

mingel schmingel
Tänk på en fest, en god och trevlig fest och ingen vissen hippa där alla gäspar inombords. Ni är salongsberusad, alltså lite “rundare” än vanligt. Ni går (än så länge inte rullar) runt och småpratar med alla fascinerande gäster. Ni blir aldrig tung, stannar aldrig länge, men inte heller så kort att enbart trista artighetsfraser hinner sägas.
Ni flyger från gren till gren och plockar från varje blomma något litet: en tanke, ett leende, en vits, en god parfym.
Det är liknande på audition. Sångarna avlösar varandra i snabb takt. Erfarna, gröna, kaxiga, blyga, de som tar sina misstag med en klackspark och de alltför självkritiska.
Sångerna avlöser också varandra: ballader, bravurarior, svinglåtar, gamla musikaler (för få), ny musikaler, romanser (sic), japansk pop, välkända evergreens och udda sånger som ingen tidigare hört.
En hel dag med provsjungning kan kännas som en lång fest där man minglar runt och “mikroumgås” med många själar — inte ytligt, bara snabbt.
Det är lite som speed dating, fast utan målet att söka en partner för ett förhållande (Wikipedias definition).
Nej, det bästa minglet har inget mål; annars blir det “nätverkande”. Och den bästa provsjungningen är, ur mitt pianistiska perspektiv, inte en fråga om att spela rätt eller ens att hjälpa sångaren att göra en bra prestation.
Under och bortom detta finns musicerandets själva essens: umgänge, kommunikation, kommunion, att, om än under bara några minuter, vara delaktig i större liv.
Related Articles
No user responded in this post
Leave A Reply